Slutrapport från Cross Border

Cross Border Projektet pågick mellan 2020 och 2023 i Uganda och Rwanda. FuG arbetade tillsammans med två partnerorganisationer Organisation for Community Empowerment (OCE) i Uganda och National Association for Supporting People (ANSP)+ i Rwanda. Projektet pågick i 3 gränsdistrikt i Uganda och 3 gränsdistrikt i Rwanda.

Projektets mål

Projektet utgick från WHOs 90-90-90 mål vilket innebär att 90% av samtliga personer som har HIV ska vara medvetna om sin diagnos, 90% av de som bär på viruset ska få behandling och 90% av dem ska ha en virusnivå som är så låg att viruset inte sprids vidare. I projektet ville man bidra till WHO:s mål genom att öka tillgången till antiretroviral terapi (ART), öka samhällets medvetenhet om strukturella barriärer som leder till diskriminering av projektets målgrupp (dvs sexarbetare och HBTQ+ som i projektet benämns som: Key Population (KP)), öka KPs medvetenhet om deras sexuella och reproduktiva hälsa samt rätten till hälsa (SRHR). Utöver målen relaterade till hälsa ville man öka den sociala och ekonomiska förmågan bland KPs (genom att skapa alternativa inkomstkällor) för att kunna tillgodose deras grundläggande behov, samt öka kapaciteten hos samtliga tre organisationer.

Projektgruppens arbete

Vi som arbetade med projektet från FuG var en grupp bestående av fem volontärer: Myra Beckman, Lina Gudbjart (f.d Jonson), Ingrid Lekander, Anniina Pertovaara och Birgit Eiermann. Vi samarbetade genom regelbundna möten både som projektgrupp och med våra partnerorganisationer OCE och ANSP+. 

Vi genomförde två stora enkätundersökningar bland KPs i båda länder som utvärderades av projektgruppen, och kapaciteten i organisationerna kunde kartläggas. I Uganda och Rwanda anordnade vi workshops med föreläsningar om hur man kan arbeta med ”peers” och vi presenterade resultat från enkäterna under våra besök. 

Många goda resultat

Genom den uppföljande enkäten som gjordes i slutet av projektet kunde slutsatserna dras att projektet bland annat bidragit till följande resultat:

• Minskning av stigmatisering och diskriminering på vårdcentraler i Uganda (kommentar: i Rwanda var diskriminering på de vårdcentraler inte lika utbredd vid projektets start).
• Fler KPs upplevde att de fick ett vänligt bemötande på hälsocentralerna, ökningen var påtaglig i alla distrikt där projektet pågick. 
• Vårdpersonalens kunskap om att erbjuda diversifierad behandling till KP ökade.
• Ugandas hälsoministerium påverkades av projektet och publicerade ett vägledande pressmeddelande som beskriver att all personal vid samtliga hälsoinrättningar ska tillhandahålla inkluderande hälsotjänster för KPs.
• Man utbildade hälso- och sjukvårdspersonal och ökade antal “peers”, som ska stödja KPs i sin hantering av HIV och i att undvika att bli smittat.
• Projektet nådde manga KPs i båda länderna och fler har tagit sig till hälsocentraler.
• OCE stötte nio “village saving and loan associations” (VSLAs), genom att registrera sig som kooperativa Savings and Credit Cooperative Society (SACCOs). Detta resulterade i bildandet av tre SACCOs.
• KPs skaffade sig nya färdigheter för att kunna försörja sig.

Framtidsutsikter:

I båda länderna är 1/5 del av alla KPs under 25 år och det är också i den befolkningsgruppen som HIV ökar mest. 

Fattigdomen bland KPs är fortfarande utbredd i Uganda med 92% som lever under extrem fattigdom (<1,9 US-dollar/dag). I Rwanda har siffrorna förbättrats under projektet från 82% till 59%.

Utbildningsnivån bland KPs är låg i båda länderna och förekomst av HIV är större i den gruppen med låg utbildning. I Uganda är ca 68% analfabeter bland KPs eller har grundskola som högsta utbildning, i Rwanda är motsvarande siffran 41%.

Tillgången till behandling av HIV är bra i båda länderna. HIV läkemedel är kostnadsfria och läkemedel finns vid hälsocentraler. Men KPs måste kunna ta sig till de hälsocentralerna och avstånd är ibland stora och pengar för transport saknas. Dessutom behöver förekomst av andra sjukdomar minskas och dess behandling måste förbättras. Särskild sexuell överförda sjukdomar finns bland KPs och kostnadsfria läkemedel saknas ofta på vårdcentraler. Att köpa de på apotek är för manga KPs inte ett alternativ då man saknar pengar för transport till apotek och själva läkemedlet.

PrEPs (pre-exposure profylaxis) finns tillgängligt kostnadsfri, men bara ca 40% av alla KPs tar de. Även här finns potential för förbättringar.

Vad händer nu?

FuG vill gärna fortsätta att stödja organisationerna i Uganda och Rwanda i sitt arbete med den utsatta befolkningsgruppen och speciellt fokusera på den yngre målgruppen. Vi söker efter nya projektmedel för att kunna fortsätta med detta värdefulla arbete.