Birgit Eiermann är svensk projektledare för cross border projektet, som bedrivs av FuG i samarbete med den svenska organisationen Kwetu i Uganda och Rwanda.

I den här artikeln berättar Birgit om sitt arbete som projektledare för projektet
– Jag har arbetat ett år med projektet nu och det känns som att alla vi som är involverade har vuxit ihop till ett team, säger Birgit.  – Samarbetet fungerar bättre nu när vi har lärt känna varandra, även om vi ännu inte kunnat träffas personligen på grund av coronaviruset.

IMG_0835_beskär
Cross border projektet har fått sitt namn av att det är ett samarbetsprojekt mellan en organisation i Uganda (OCE) och en organisation i Rwanda (ANSP+) (se faktaruta). Projektet riktar sig till målgrupper (s k Key Populations), som löper stor risk att drabbas av HIV och som sedan kan komma att infektera andra med sjukdomen och bedrivs på platser som finns ligger med huvudvägarna i gränsområdet mellan Uganda och Rwanda, därav namnet ”cross border”.

Cross border projektet är gränsöverskridande inte enbart på landgränsen mellan Uganda och Rwanda. Farmacevter utan Gränser i Sverige är huvudansvariga för projektet, som finansieras av biståndsorganisationen Forum Civ. Men projektet genomförs tillsammans med KWETU Connectors i Sverige och Farmacevter utan gränser (Rajaton Farmasia) i Finland. 

Vad betyder cross border projektet för dig?

Jag blev involverad i projektet genom en kompis och apotekarkollega som tidigare varit verksam i FuG. Jag tyckte att jag hade behov att göra något annat, vid sidan om mitt vanliga arbete på Inera inom Sveriges kommuner och regioner (SKR).
Att arbeta i ett projekt som detta är helt annorlunda. Jag har mycket kontakter med våra partnerorganisationer i Afrika, men tyvärr har vi inte kunnat träffas ännu på grund av coronaviruset. Svenska UD avråder från resor till dessa länder och av säkerhetsskäl vill vi inte resa dit ännu, även om det faktiskt skulle behövas.
Efter ett år tycker jag att projektet är fascinerande och roligt. Jag lär mig hela tiden nya saker och det är ett viktigt och angeläget problem vi arbetar med. Jag hoppas att vi åstadkommer förändring för alla de människor som är drabbade av HIV i området. Det gäller sex arbetare (män och kvinnor som säljer sex), HBTQ-grupper och andra i dessa samhällen som drabbas av HIV-infektion själva eller i sin familj

Hur länge har projektet pågått och hur länge ska det fortsätta?
Projektet blev godkänt hösten 2019 och skulle startat i februari 2020. Men på grund av coronaviruset och svårigheter med transferering av pengar till våra partners i Uganda/Rwanda fick vi senarelägga starten. Det är ett treårigt projekt, ett av de största som Farmacevter utan gränser haft. Det ska pågå ytterligare 1 – 2 år

Vad har hänt i projektet så här långt?
Vi har en svensk styrgrupp som möts regelbundet och fattar beslut om projektet. Varannan månad har vi ett möte med volontärer i Sverige och Finland som på olika sätt arbetar i projektet.  Vi har också regelbundna möten med våra partnerorganisationer i Afrika. Hittills har alla möten varit via webben och det har fungerat ganska bra.

Våra partners i Uganda och Rwanda har genomfört s k ”base-linestudier” där man i enkäter gått ut med ett antal frågor till målgrupperna samt till hälso- och sjukvårdspersonal. Dessa studier ger oss en bra bild av hur situationen ser ut och vad man framför allt behöver satsa på. Enkäterna är också utgångspunkt för att utvärdera de resultat som projektet åstadkommer. 
Just nu arbetar vi med att analysera dessa undersökningar och jämföra våra resultat med andra liknande undersökningar son gjorts inom området av t ex UNAIDS.

IMG_E1293

Vilka är projektets utmaningar?
Problemet med HIV och de målgrupper vi arbetar med är i sig en stor utmaning. HIV är ett ganska stort problem i dessa länder, det är stigmatiserande och vissa av målgrupperna är också mycket utsatta, drabbade av fördomar och inte accepterade i samhället. Främst i Uganda är HBTQ gruppen mycket kritiserad, såväl av samhället, som av människor i allmänhet.
En annan utmaning har varit att kunna föra över beviljade ekonomiska resurser till våra partners. Detta då svenska banker har hårda restriktioner för överföring av pengar, p g a risken för korruption och felaktig hantering av pengarna. Farmacevter utan Gränser har nyligen fått ett s k 90-konto för insamling av pengar och detta har underlättat den ekonomiska hanteringen mycket.
Ytterligare en utmaning är att kunna åka till Uganda och Rwanda. Vi behöver åka dit med flera delegationer för att stötta projektet och följa upp resultat och aktiviteter. Tyvärr har inte ens jag som projektledare kunnat åka ännu och det skulle jag verkligen behöva göra, så snart som möjligt. Redan nu behöver vi lämna in en delrapport till Forum Civ för första året och det är lite svårt eftersom vi inte kunnat göra utvärdering på plats.
Även samarbetet med partnerorganisationerna i Afrika är en utmaning. Man är van att arbeta på ett visst sätt sedan tidigare, men i det här projektet är de svenska organisationerna involverade i många aktiviteter, vilket ställer nya krav på samarbetet. Dessutom omfattar projektet frågor kring läkemedel som kräver farmacevtisk kompetens och vi behöver, från svensk sida, bidra med den kompetensen till OCE och ANSP+.
Covid–19 har förstås också varit och är en ”showstopper”. Vi får hoppas att utvecklingen av coronaviruset inte ökar i Uganda och Rwanda så att projektet blir helt stillastående eller i värsta fall måste stoppas.

Man kan arbeta som volontär i projektet. Vad får en sådan person göra och kan man som volontär åka till Uganda och Rwanda?
Vi har flera aktiva volontärer som har arbetat med baslinje-enkäterna, sammanställning, genomförande och analys. Några arbetar med kapacitetsutveckling av involverade organisationer. I ett delprojekt med stöd av farmacevtiska volontärer ska vi kartlägga försörjning och tillgång av HIV-läkemedel för att se vad som behöver förbättras på det området.
Styrgruppen har tagit fram ”Riktlinjer för uppdragsresor till projektländer” som beskriver vad som krävs för att kunna åka till dessa länder. Vi föjer UD:s och respektive lands krav och regler. Våra egna riktlinjer ger möjlighet att under vissa förutsättningar, åka på olika uppdrag för projektets räkning.
Just nu kan ingen åka då vi inte vill ta risken att någon blir sjuk på resan, men så småningom ska det förhoppningsvis bli möjligt.
Det finns utrymme för fler volontärer att engagera sig i projektet, t. ex med analys av enkätundersökningar, information om projektet etc. Om du är intresserad, kontakta Birgit Eiermann.

Hur vill du sammanfatta arbetet som projektledare för ”cross border” projektet?
Jag tycker att vi är ett fantastiskt ”gäng” som arbetar med projektet, en mycket bra grupp med bred kompetens. Det är roligt och viktigt för projektet.
Jag är stolt över att FuG fick uppdraget och att jag fick bli projektledare. Det känns bra att engagera sig i något som verkligen gör skillnad, avslutar Birgit.

OM BIRGIT EIERMANN, PROJEKTLEDARE.

Birgit är apotekare från Freiburg i Tyskland. Hon disputerade i Tubingen och kom till Sverige för att arbeta med ”therapeutic drug monitoring” på avdelningen för klinisk farmakologi på Huddinge sjukhus. Hon arbetar för närvarande på Inera inom Sveriges Kommuner och Regioner och har två döttrar.
När Birgit inte arbetar på Inera eller i cross border projektet ägnar hon sig gärna åt att träna fäktning,  gå på bio och muséer, träffa vänner och laga mat och framförallt resa.