Upplevelser från Bangladesh

Upplevelser från Bangladesh

2014-01-06

Under höstterminen 2013 reste Elsa Willebrand, en av våra volontärer, till Bangladesh för att praktisera på ett tuberkuloslaboratorium som en del i hennes utbildning. Vi bad Elsa att berätta lite om hennes upplevelser och intryck från Bangladesh – ett land som kämpat med naturkatastrofer, fattigdom och politisk ostabilitet sedan självständigheten 1971, och där läkemedelstillgänglighet och kvalitet är ett aktuellt problem.

”I oktober åkte jag till Dhaka i Bangladesh för att under två månader praktisera på tuberkulos-laboratoriet på International Centre for Diarrhoeal Disease Research, Bangladesh. Jag möttes av politiskt tumult med strejker nästan varje dag, men jag fick också chansen att se ett land i utveckling och en befolkning som strävar mot att förbättra sin tillvaro. Bangladesh har kämpat mot naturkatastrofer, fattigdom och politisk ostabilitet sedan självständigheten 1971. Landet har gjort stora framsteg men ligger alltjämt högt på listor över korruption, fattigdom och analfabetism.

Bangladesh flod

Mot bakgrund av detta är kontrollen av apotek och försäljning av läkemedel inte det mest prioriterade. Någon månad innan jag kom till Bangladesh slog polisen till mot apotek i stadsdelen Old Dhaka och fängslade tjugo personer för att ha sålt falska, utgångna eller förbjudna mediciner. Apotek utan licenser tvingades stänga och motsvarande ungefär 1 miljon svenska kronor delades ut I böter.

Massiva protester bland landets apoteksägare följde. Regler finns och det händer alltså att de implementeras, men apoteken i Dhaka ger ett okontrollerat intryck. Personalen i ett närliggande apotek säger att inga recept behövs för läkemedel om de inte är starka lugnande och skakar på huvudet på frågan om man behöver vara farmaceut för att jobba där. Förfalskade läkemedel säger de är ett problem, speciellt på landsbygden.

Apotek i Bangladesh

Efter att ha besök slummen i Dhaka och fattiga områden ute på landsbygden inser jag att problemen rörande läkemedel sträcker sig längre än till förfalskningar. Att överhuvudtaget få tillgång till mediciner och tillräcklig information om hur man använder dem är, som i många fattiga länder, ett trängande behov. Bara att transportera sig till ett sjukhus kan vara ett oöverstigligt hinder och människor dör fortfarande av diarrésjukdomar enkelt botade med vätskeersättning och antibiotika. Pengar och utbildning är den stora bristvaran.

Jag lämnade Bangladesh med förhoppningen att de framsteg landet gjort ska fortsätta, och kanske leda till att de kan uppfylla målet om att bli ett medelinkomst land innan 2021. Jag önskar att de politiska oroligheterna lugnar sig och ger plats för en stat som kan investera i människor och deras hälsa”.